Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
SKYMNINGSPRAT.
honom och jag såg honom häftigt studsa och vara nan
att släppa sin börda, vid det han kastar ögonen in
salongen, der de främmande voro. Han satte hasti
ned brickan på ett bord vid dörren och såg sa fqj
van ad och upprörd ut, att hela min nyfikenhet väcl
dervid och ökades ännu mer, då jag såg honom sal
gå fram till salongsdörren och stanna der orörlig
några minuter. När han sedan vände sig om, ha(
han en sa uttrycksfull min af bestörtning och
mer, att jag icke kunde misstaga mig derpå, och ji
hörde honom halfhögt mumla för sig sjelf: Ar
möjligt? Ar det verkligen möjligt, att det ar hon
- Jag ämnade begagna hans sinnesrörelse för att
forska honom, men Tillgren kom i detsamma in fö
att duka bordet, och han vände sig nu till honom
sade ifrigt: Ar du fullt säker att den unga främmai
damen ar grefvinnan Terzky ? - Ja visst, åtminstopj
presenterades hon för friherrinnan med detta nämt
Men du måtte väl veta det allra bäst, som hade
mycket att sköta i hennes hem i vintras, sade dem
småskrattande.–Men jag fick aldrig se grefvinnai
svarade Johan, tydligen mera för sig sjelf, an till up]
lysning för sin kamrat."
"Nåväl! Hvad slutsatser drar du väl af Johan*
förvåning?" sade Ebba oroligt.
"Naturligtvis den, att Johan först och främst känne
till hvad grad Nils och grefvinnan äro lierade, och
denna förbindelse ar allvarsam, efter hennes ankomsj
till den grad upprört och bekymrat den redlige tjenaren^
uMen, mamma, hör du ingenting ?" sade Ebba åt
afbrytande och seende sig ängsligt omkring.
"Nej! Hvad skulle jag höra annat an blåsten
trädtopparne, som verkligen tilltagit."
"Vi äro icke ensamma här, jag ar öfvertyg
derom. Det lät alldeles som om någon andats
och tungt alldeles bakom mig," sade Ebba sakta oc
reste sig upp med skrämd uppsyn.
"Du bedrar dig säkert; men i alla fall ar del
ställe alls icke behagligt, det börjar redan mörkna, Ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
