- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
249

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den lilla Elfvedals-sjön hade gömt de båda brottsliga
syskonen i sitt djup och Simon hade fått sin önskan
uppfyld, han hade fått följa föremålet för sin hopplösa
kärlek.

Det blef dager och solen sken åter strålande och
klart, och invånarne i torpet i Elfvedalen sågo helt
förundrade om morgonen sin lilla ökstock lössliten ligga
gungande midt i sjön, men vägens och klippans ras
märkte de icke genast; först några timmar derefter
gjorde de denna upptäckt, och funno med detsamma i
skogen på en berghäll den stackars Janne från Djurslabyn
sittande, och med fåniga blickar stirra ned i sjön,
der några grenar af den sönderslitna granen syntes i
vattenbrynet, betecknande Gunilds, Simons och Nils’ graf.

Janne förblef i hela sitt lif ’litet stollig’. Kärleken
och förskräckelsen vid den katastrof han bevittnat, hade
förvirrat hans begrepp och af hans orediga berättelse
om ’Svarta Simons trollkonster, som låtit klippan sjunka’,
har sagan om de bergtagne syskonen troligen kommit,
hvilken ännu i dag lefver i trakten.

Någon ny väg har sedan aldrig blifvit anlagd.
Der vägen fordom varit, ligger nu en stege öfver berghällarne,
så att man krypande och klättrande åtminstone
kan komma fram till höger om den lilla sjön. Det
skulle icke löna sig att försöka göra någon väg, ty
’sjön är utan botten’, säger folket, och det är också
öfverflödigt, ty torparens lilla oxe ledes rundt omkring
för att spännas för vagnen, som står på andra stranden,
för att draga ris eller lingon till staden, och något
annat åkdon kommer aldrig hit, till detta vilda, men
romantiska ställe, i hvars grannskap man nu som bäst
arbetar och spränger för den jernväg som kommer att
der stryka fram.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free