Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GKUIT-TOMTEN.
29
purprades och ett triumferande smålöje lekte kring
hennes läppar. ’Hon kastade ännu en blick i spegeln,
strök undan det mörka nedfallna håret, svepte schalen
omkring sig och sjönk ned i soffan.
Hennes blickar emot dörren visade tydligt att hon
väntade någon, men ehuru dessa blickar blefvo allt
mera otåliga och längtansfulla, förblef dörren stängd
och den unga frun ensam.
Eeginas gamle far hade med en viss förskräckelse,
den der aftonen som afgjorde hans dotters giftermål,
funnit att hans af£udade Eegina ådagalade en bestämd
böjelse för koketteri, och han beslöt helt hastigt att
bota detta farliga fel med ett giftermål. Huru klokt
eller tillförlitligt detta medel i sjelfva verket var,
skulle emellertid framtiden utvisa.
Koketteri - detta ord, som har en sa obestämd
och utsträckt betydelse och sa många nyanser - anses
af tusen qvinnor och äfven man såsom betecknande
en allt för älskvärd egenskap; och kanhända ar det sa
också, sa länge det användes om ett likgiltigt föremål.
Det vissa ar emellertid, att Hugo, som funnit
Eegina sa förtjusande med all sin barnslighet, sitt
koketteri och sin liflighet, fann detta koketteri föga
älskvärdt, då hon blef hans fästmö, och hos sin hustru
såg han det med verklig afsky.
Hundrade små uppträden hade redan passerat
mellan de unga nygifta i följd af Eeginas böjelse för
detta vådliga fel. Hugo var allt för ung och för kär
i sin hustru, för att vara rättvis och tolerant, och hon
älskade kanhända sin man icke tillräckligt, för att
frukta att såra honom, då hon hängaf sig åt det nöje,
som andras beundran gaf henne.
Denna bal, ifrån hvilken hon nyss kommit, hade
varit sa lysande, sa animerad; Eeginas tankar åter-
vände till minnet deraf, men i detta minne, som smekte
hennes fåfänga, blandade sig äfven hennes mans mörka,
ogillande blickar, och en liten skymt af oro och samvets-
qval hade följ t henne hela aftonen och slutligen ökats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
