Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GBUF-TOMTEN.
27
det nu var, här uppe, sa hoppar han uti for att fara
ned igen; det var intet ovanligt deri. Emellertid sa
hade han icke kommit mera an ett par famnar ned,
förrän karlarne, som stodo der uppe för att signalera
till styraren, höra ett ångestrop, som går dem genom
märg och ben, och se linorna svängas och skakas, sa
att de kunde förstå att någon olycka skedde. Sa var
det också. En stund derefter kommo de upp med den
stackars Anders, som fallit ur; han var alldeles för-
störd och såsom död, men han lefde likväl ett par
dagar, och när han fick sansen igen för ett par timmar,
sa berättade han, att som han for ned och det riktigt
hade mörknat omkring honom, sa såg han skenbar-
ligen sin egen lille gosse, som hängde sig fast vid
kanten af tunnan och följde med honom i djupet.
Barnets lilla ansigte sken som en engels, tyckte han i
mörkret, och dess små fingrar höllo sa hårdt i kanten
att de hvitnad^ deraf. Den stackars Anders blef lik-
som stel af fasa och lutade sig öfver kanten af tun-
nan för att få tag i gossen, men i detsamma tyckte
han att barnet släppte sitt tag och försvann, och han
sjelf fick en sådan yrsel att han förlorade j emu vigten,
då tunnan började svänga, och föll ur. Han hade
mycket svårt att tro, att barnot var oskadadt, och
aldrig varit vid grufvan en gång, och först när han
fick se honom frisk och färdig bredvid sig, begrep han
att det var gruftomten som narrat honom."
Gubben tystnade och hans åhörare syntes för-
sänkta hvar och en i sina tankar om saken.
"Ja, det der må vara huru som helst, det vet
jag då icke om, efter som jag den tiden var en liten
byting och^ dessutom icke här på trakten; men långt
skall det gå innan jag tror på tomten och nog vill
jag se en skymt af honom först," började Petter åter.
"Hm, du säger att du icke tror på honom och
likväl sa lägger du din bröd- eller fläskbit åt honom
för hvar dag sa väl som vi andra," sade Erik skrattande.
"Ja, det gör jag efter som det blifvit en sådan
sedvana och för sällskaps skull," svarade Petter förlägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
