Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUF-TOMTEN.
277
en röst, som skulle vara hotande, men hvars välvilliga
tonfall förrådde hans rätta sinnesstämning.
De båda små tryckte sig intill honom och lilla
Sara sade smekande:
"Sota morbror, tala icke om det. Yi hade bara
lite blåbär, som vi plockat sedan Daniel slutat hacka
sten, och min stora smörgås, som jag icke rådde med
i morse, och sa Daniels ostbit, för den kunde han gerna
undvara af sin aftonvard."
"Också ar det sa länge sedan vi voro der," vid-
tog Daniel med inställsam röst, fästande sina stora klara
ögon bedjande på morbroderns ansigte.
"Ja, ja kors, nog må ni gå för mig, bara ni aktar
er från att bryta halsen af er, men ni vet väl att
far er skulle blifva hiskeligt ond om han visste om’et;
han kan icke tåla att man nämner en halfdragen anda
om den der saken, och sen sa ar han rädd att ni skall
förderfva er der nere," sade Erik vänligt, under det
han, med barnen bredvid sig, fortsatte vägen framåt
och efter ett par minuter vek af till venster uppåt
bergshöjden.
"Jag kan aldrig förstå hvarför far blir sa ond och
häftig, när man nämner tomten,’ sade Daniel efter
några ögonblicks tystnad med en mycket fundersam min.
"Ja, hvarför ar han det, morbror?" vidtog Sara,
klifvande framför fötterna på sin ledsagare, för att rätt
kunna se honom i ansigtet.
"Jo, det ska jag säga er: far er tror att det der
pratet om gruf-tomten ar bara lögn och sagor alltsam-
mans, och han tycker icke om att barn bli narrade af
gammalt folk, och se’n narras i sin ordning, och sa
tycker jag med," sade Erik allvarsamt.
"Men morbror, det ar ingen lögn, det ar sannt,
riktigt sannt!" utropade båda barnen med ifver på
en gång.
"Huru vet ni väl det?"
"Skulle vi icke veta det, som sett honom många
gånger," började Daniel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
