Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
SKYMNINGSPRAT.
.i!
i t
"Jag säger hvad jag sagt," sade modern med
röst, för att icke höras ut i stugan utanför, och liksom
hon varit midt i ett samtal. "Jag säger hvad jag sagt,
det ar något som tynger på Matts samvete. Han, som
förr var modig och hurtig, skulle annars icke låta
skrämma sig, om han an sett ’tomten’ hundra gånger.
Far din såg honom också en gång, men han hade sitt
samvete klart och var på redig fot med vår herre,
och han blinkade icke en gång för hin ondes upptåg.
Det der ar i alla fall, efter min tro, både si och sa
med. Jag tänker - och sa tänkte far med - att
’tomten*, som ni tror er ha der nere i grufvan, ar
intet annat an edra egna elaka och syndiga tankar,
som följa er, och som, bäst ni går, komma fram och
titta er rakt i ansigtet sa der, och strax falla bort i
mörkret igen som en läderlapp, som flaxar i qvälls-
skymningen; och om Matts har sett spöket, som du
säger, och icke kan glömma’t och derför tynar bort
och q välj s af ångest och oro, sa ar det endast hans
eget samvete som visat honom det, och sedan orsakar
att han icke kan förgäta’t."
"Men mor, hvarför tänker ni sa? Hvad tror ni
väl att Matts skulle ha samvetsqval öfver? Yi känna
honom ju alla sedan han var litet barn?"
"Det ar sannt, och jag kan icke veta hvad det
kan vara, för menniskans sinne ar mörkare an grufgån-
garne/ och en har intet bloss att der vägleda sig med.
Men det ar två saker, som jag ar fundersam på. Först
sa minns du väl att krögarens Lotta, som var en sa
vacker flicka på den tiden - innan Matts och Anna
blefvo gifta - hängde efter Matts med .en kärlighet
utan like, och hvem vet anda om hon icke hade rätt i, att
Matts pratat för henne något om giftermål. Han svor
val på, att hon sade osannt och att hennes barn icke
var hans, men eden torde val tynga på hans själ oclt
låta honom se tomten ibland i mörkret dernere. Sa
går han ut och drifver om qvällarne, och alltid sa tar
han vägen åt skogen till, deråt gästgifvaregård en ligger,
det har jag märkt - och hvar får hon pengar ifra»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
