Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
SKYMNINGSPRAT.
tände ett nytt bloss vid de sista lågorna af det ut-
brunna och stack det in i spismuren.
"Det andra," sade gumman suckande och såg *
ängsligt åt dörren, "det vill jag knappt saga, för jag
har sa orediga tankar om’et. Jag hoppas till Gud att
jag har orätt, men det kommer mig sa hemskefullt
för ibland, när jag ser Matts’ ögon och hans ångest,
liksom i qväll, när han kom inrusande till mig som
om han velat gömma sig."
"Hvad menar ni, morr" sade Erik sakta, och hans
kind tycktes blifva ännu blekare an vanligt.
"Du var väl bara barnet, men du minns nog anda,
att far din icke ville låta Anna gifta sig med Matts
för hans fattigdoms skull; och sannt ar det ock, att
hon kunnat få förnämligare gifte, för hon var vacker
som en vallmo-ros, och alla visste att vi hade hennfcö
hemgift aflagd; men se i den vägen var Anna envis
öfver all höfva och sade ackurat ifrån, att ingen annan
skulle bli hennes man an Matts."
"Jag minner mig allt på den saken, for Matts,
skickade mig mer an en gång med hemliga helsningar
till Anna," sade Erik, som flyttat sig närmare intill
modern och hörde på henne med uppmärksamhet.
"Nå, det var då icke annat att göra, an hvad far
gjorde; han lofvade att de skulle få hvarandra, när
Matts’ gamla farbror dog, som bodde någonstans i
Jemtland och som skulle vara rik och lofvat Matts
arf. Nu voro både Anna och han bara unga barnen,
sa det var god tid, och de gåfvo sig också till tals
temligen bra; det dröjde icke heller året om, förr an
Matts fick bref att farbrodern var sjuk, och Matte
begaf sig dit."
Gumman tystnade, lutade ned hufvudet och knäpptfc
ihop händerna.
"Nå, mor, Matts kom ju hem och hade arfvet,
var det icke sa?"
"Jo, han kom hem, men han kom icke på tvenne
dar till oss, och när han kom, sa var han sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
