Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SKYMNINGSPRAT.
"Det ar icke heller meningen, förstår du, att gapa
om för alla hvad en vill säga sin bästa vän," sade
Lotta med ett elakt och bittert skratt, i det hon vände
sig om för att gå tillbaka till byggningen.
Den ofärdige nickade jakande och nedstoppade med
mycken omsorg de båda slantarne i sin västficka, och.
först då Lotta hunnit fram till dörren hoppade han
efter på sina kryckor.
Lotta tycktes emellertid tveka om hon skulle ga
in eller ej; ty hon stannade ett ögonblick och vande
sig tillbaka, och just i detsamma stod Jeppe framför
henne.
"Hör du, Lotta," började han i en vida mindre
ödmjuk ton an han förut begagnat; "jag skulle som
nogast vilja säga dig ett ord, sa godt som två, innam
vi skiljas åt."
"Det kan väl vara, men jag känner ingen håg
att höra på’et. Hvar kommer du ifrån, efter du icke
ar inne och dansar, från sjöbotten kanhända?" sade
Lotta försmädligt.
"Jag kommer ifrån samma ställe som du och har
också hört hvart eviga ord, som du pratat och tasslat
med den mullsorken*Kryck-Jakob."
Lotta studsade, det tycktes nästan som om färgen
på hennes kinder blef en smula mattare, hon öppnade
lapparne liksom for att svara, men kom icke fram med
något enda ord.
"Jag sade ingenting, ingenting som var farligt,4*
sade hon ändtligen, långsamt och eftersinnande, mera
för sig sjelf an till Jeppe, som inseende sin fördel
fortfor i samma ton: ~
"Jag hörde nu fullväl hur det hänger ihop, och
att ryktet ar sannt, som säger att den sturska jungfra
Lotta håller sig till en gift karl och skickar bud
sådant till honom; och jag som trodde dig sa
Jeppes mod var nu uttömt och han torkade sina ögon
med rockskörtet och mumlade något, som ingen kunde
förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
