Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRUF-TOMTEN,
3
tio-t rum egentligen, som jag hyr ut åt några stackare
pl vecka, ser lilla fruntimret. Inte derför att jag icke
for resten har reella hyresgäster i hela huset, men i
det der rummet ar det svart att hälla ordning och
skick. Der har jag nu först gamla fru Bergström,
som varit lam ett helt ar, och kan hvarken höra eller
se, eller tala, eller svara, och en visste knappt om
hon var lefvande eller död, om hon icke suckade och
iämradé sig ibland, hon har lite fattighjelp, och derför
sa låter jag henne ligga qvar i ett hörn, staqkare; sa
kommer gubben Svenson, som har varit skomakare i
sin dar, han tar sig en tar, men betalar sin hyra ändå;
sa Mari de Flore med sina två barn; det ar allt klent
för henne, men hon hjelper till i hus och betalar också
temligen, och slutligen Tibbelmskan med sitt barn."
"Men säg mig . . ." började Regina otåligt, passande
på att afbryta den feta fruns munviga prat det ögon-
blick då hon måste draga andan.
"Ja ser fruntimret, det var hennes barn som
skrek . . . det vill säga, det ar icke hennes eget barn ;. .
hon hade litet betaldt för flickungen, men inte var
det mycket och. nu lär modern vara död och ingen
frågar efter kräket. Men man skall väl icke slå ihjäl
barnet för den skull, det har jag sagt många gånger;
men se hon super, ska jag säga, och det ar ingen räson
med henne; och hon påstår att flickan ar sa stygg,
men*jag tror nästan att hon skrämt vettet af barn-
kräket; det ar bara fem ar, och Tibbelinskan ar for-
fasligt argsint; det ar ett vackert barn, när man bara
kan få se henne i synen, och jag hade riktigt tänkt
att ta henne till mig; om ett par ar kunde hon göra
mig nytta på krogen, sa vida hon har sitt förnuft i
behåll."
’.Ack, min fru, visa mig dit upp; låt mig få se
detta stackars barn," sade Kegina, rysande öfver den
tafla, som den pratsamma frun i en handvändning, och
med den glädtigaste ton i verlden, framstält för sin
åhörarinna, hvars lifliga fantasi med fasa ifylde de
dunkla partierna och fullbordade den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
