Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GR UF-TOMTEN.
37
vildhet och skrämsel i^ina uppsvullna ögon, som talade
om de lidanden och sinnesrörelser den redan genomgått.
Eegina, öfverväldigad af medlidande och smärta,
lutade sig ned till den lilla flickan, hvars häftiga och
krampaktiga snyftningar skakade hela hennes magra
kropp, och tog henne i sina armar trots hennes foga
behagliga utseende.
"Der ligger. Tibbelinskan, det kräket," sade krö-
gerskan och pekade på en varelse, som fallit omkull
på golfvet midt öfver en hög med gamla stönar och
skor, och hvilken Eegina icke märkt i det halfrnörka
rummet.
Det var en ännu ung qvinna, och temligen snyggt
klädd, men hennes rödbrusiga ansigte bar stämpeln af
rusets elände och förnedring. Hon sof nu tungt, och
hennes vidöppna mun och rossliga snarkningar kommo
Regina att rysa.
"Lat oss gå, låt oss lemna detta ställe," sade Ee-
gina ängsligt och drog sig åt dörren, liksom fruktade
hon att se den insomnade furien öppna sina tunga
ögonlock. "Jag kan ju taga det stackars barnet med
mig ? Den elaka menniskan skall icke sakna henne
och har dessutom ingen rätt öfver henne," fortfor hon,
sedan hon kommit utom dörren.
o
"Ah, bevars, mitt lilla fruntimmer, inte kan frun-
timret ta henne nu med samma, sådan som hon ser
ut och gå på gatan med henne," invände krögerskan,
mera välbetänkt an den upprörda Eegina.
"Det ar sannt; men ni, min goda fru, kan skaffa
mig en vagn sa fort som möjligt," återtog hon och
satte ned barnet på en stol i krögerskans eget rum,
dit denna infört henne.
Den stackars lilla flickan skakades ännu af sina
snyftningar, ehuru hennes tårar längesedan torkat på
de uppsvullna kinderna och hon för öfrigt syntes all-
deles slö och likgiltig för allt, ovan som hon var vid
medlidande eller omsorg af någon.
Upprörd och liksom vaknad ur en dröm, doppade
den unga frun sin näsduk i en vattenkruka, som stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
