- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
324

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

SKYMNINGSPEAT.

"Min kara Elfrida, jag måste verkligen undan-
bedja mig dina häftiga karesser, när jag dricker’ kaffe.
Se här, nu har jag kaffet på min väst och skorporna
på golfvet."

"Ack, förlåt mig, hvad jag ar oförsigtig; alltid
händer det mig dylika saker," sade den unga flickan
ångerfull och kastade sig ned för att uppsamla de för-
olyckade skorporna.

"Efter du nu ligger der under bordet, Elfrida,
sa kan du taga upp min mössa, som föll ned för en
stund sedan," sade den unge herrn med röda håret
långsamt, under det han förde till munnen en ofantlig

smörgas.

"Det passar icke, Carl Adolf, att be ett fruntim-
mer om dylika tjenster," sade hans mor skrattande.
"Men Elfrida ar två ar yngre an jag och dess-
utom alls icke något f runt..."
De sista stafvelserna blefvo ohörbara, ty den yra
flickan, som redan glömt den tillrättavisning hon nyss
fått, hoppade upp ifrån golfvet och tryckte hastigt
mössan ned öfver ansigtet på sin adopterade kusin.
Regina såg förebrående på sin fosterdotter, och
denna satte sig genast ned med en ångerfull och bed-"
jande blick.
"Nå, min nådiga, hvad var det hon inbillade sig
veta angående vår resa?" frågade Häradshöfdingen,,
hvilken synbarligen var mycket svag för den lilla yr-
hättan och ville hjelpa henne ur den förlägenhet, soms
stod att läsa på hennes rodnande kinder.
, "Ack, onkel, jag trodde, jag tror nästan att mamma,
min goda mamma, som jag jemt oroar med min fram-
fusighet," stammade Elfrida och smög sig ödmjukt ocK
med gråten i halsen intill Regina.
"Du trodde kanske att denna resa till stor del
blef besluten för din skull, mitt barn^ ty du ar nu
sa gammal att du kan hafva nöje och nytta deraf,
och i det fallet tror du rätt," vidtog Regina och kysste
ömt den unga flickans nedböjda panna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free