- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
339

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

"Wilhelm Ferner," läste friherrinnan helt högt,
och tillade, i det hon lade papperet på bordet:
"Ett namn som verkligen låter diktadt. Du säger
att aldrig någon vidare upplysning vunnits om hans
slägt eller hem?"
"Nej, aldrig, efter hvad klockaren säger, och man
o-lömde snart den okände, som endast kom till denna
trakt for att finna en graf."
"Besynnerligt! I alla händelser äro vi uti lika
mycken ovisshet som förut."
"Nej, Beate, jag ar icke längre oviss, jag ar der-
emot fullt säker om Hugos död på den der gästgif-
varegården."
"Du har kanhända rätt; emellertid skulle hans
kläder, om de ännu finnas, kunna gifva oss mera
säkerhet."
"Jag tänkte äfven derpå, men efter att hafva för-
varat dem ett par ar, sålde man dem; de äro nu för-
svunna, intet spår återstår vidare; den lilla lappen
med hans namn ar det enda, men i mina ögon till-
räckliga, beviset på att han en gång funnits på detta
ställe och att han aldrig lemnat det. Den stackars
Reginas aning var lika snabb som riktig."
"Säg likväl icke något om denna sak ännu, jag-
hör henne derute," sade friherrinnan sakta.
"Nej, ehuru jag ar öfvertygad att Kegina skall
omsider trösta sig, och lättare finna sig i sitt öde sedan
hon inser att hon icke mera kan hoppas, sa bäfvar
jag likväl för den verkan upptäckten om hans död
skall hafva på henne," sade Häradshöfdingen lika sakta.
I detsamma öppnades dörren och Kegina följd af
sin fosterdotter inträdde. De båda fruntimren voro
resklädda och Elfrida utbrast genast med liflighet:
"Se der, mamma! Jag hade ju rätt att onkel
längesedan glömt att vi skulle fara till grufvan?"
"Ah nej, alls inte. Jag ser att ni äro färdiga,
mina damer, och det ar rätt bra, ty klockan ar snart
tolf," sade häradshöfdingen och vände sig emot sin
svägerska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free