Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GKUE-TOMTEN.
34
vag som Erik följde blef allt mera grön och frisk, ju
mera han närmade sig skogskanten.
Nu var han inne i skogen, och månen, som förut
lyst honom sa klart, kunde icke mera sända annat an
spridda och sparsamma strålar mellan trädens grenar,
pen unge mannen kände emellertid hvarje sten och
hvarje buske och behöfde icke frukta att taga ett steg
förgäfves eller af misstag.
"Om mor ändå skulle misstagit sig, om han ingen-
ting har med den der Lotta att skaffa, då ar det icke
vardt att söka honom hos henne, och ar han icke
der, sa räds jag, att den stackars Anna kan ha rätt,
att han gatt för att göra sig något ondt till lifvet, för
jag har nog också tänkt på något sådant af hans sorg-
liga tal," mumlade Erik sakta för sig sjelf, under det
han hastigt vandrade framåt och nu såg skogen glesna
och en liten stuga skymta fram på en berghäll.
"Här ar stängdt och mörkt, han ar icke här,"
fortfor han, under det han närmade sig stugan, lyss-
nade vid dess stängda dörr och tittande in genom
de mörka fönsterna.
Det tycktes icke finnas någon menniska vaken
derinne, allt var tyst och orörligt.
"Gud hjelpe oss, jag tror att Anna får rätt; här
ar han icke och det skulle likväl vara här, hos Kryck-
Jakobs mor, som de brukade mötas, efter hvad man
säger; stackars Matts, hans förtviflan har väl fått
öfvermakt med hans sinne. Ack, herre Gud, om jag
bara haft mod att tala med honom, som jag sa ofta
tänkt sedan jag blef äldre och sett hans sorg! Men
hvar gång jag velat börja, sa ar det som orden skulle
fastna mig i halsen, och sa har det icke blifvit af,"
fortfor Erik i sin tysta monolog och vände tillbaka
samma väg han kommit.
Emellertid hade han icke hunnit långt ifrån stugan,
förrän han stannade och lyssnade. Han tyckte sig
höra prassel som af fotsteg och hviskande röster på
sidan om sig. Natten var sa lugn och stilla, att mani
kunde höra prasslet af en fallande gren, eller af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
