Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUE-TOMTEN.
3
samt och tillade tyst en ed öfver den osakliga färden,
som upprifvit hennes halfläkta sår.
"Min älskade syster," fortfor han högt, "inser du
icke orimligheten af denna synvilla, kan du ens ett
ögonblick tänka dig möjligheten, att den du saknar
skulle valt denna förfärliga vistelseort i sin landsflykt,
i fall han lefde ? Och om det af en eller annan orsak
verkligen varit han, hur skulle han kunnat se dig utan
att gifva sig tillkänna? Deremot ar ingenting natur-
ligare an att din inbillning funnit en likhet med den
bild, som ständigt lefver i din själ, hos en vanlig arbe-
tare, som du händelsevis fått se i mörkret."
"Må vara, men då vill jag se denna arbetare
ännu en gång vid fullt dagsljus," sade Eegina ’med
bestämd ton.
"Ingenting ar lättare, om hvad du sett icke var
en ren fantasibild, hvarom jag nästan ar öfvertygad,
sa mycket mera som allesammans på mina frågor mer
eller mindre förbehållsamt tillstodo, att den vidskepliga
tron i alla tider herrskat bland gruf arbetar ne, att det
spökar i grufvan, eller finns en sa kallad ’tomte’, som
an den ene, an den andre har trott sig se, och geschwor-
nern sjelf försäkrade mig, att alla hans upprepade
naturliga förklaringsgrunder till dessa syner icke för-
mådde utrota denna vidskepelse. De fleste arbetarne
skämmas för att öppet tillstå sin tanke om saken och
medgifva alltid i ord riktigheten af bevisen deremot,
men behålla likväl sin tro i hemlighet; du har varit
utsatt för samma fantasi och den har antagit de former,
som lågo dig närmast till hands."
"Förlåt mig, Ferdinand,, min envishet, men jag
vill ännu i denna dag, nu genast, återvända till gruf-
van," afbröt Regina, som icke tycktes hafva föst sär-
deles uppmärksamhet vid svågerns sista ord.
Häradshöfdingen suckade litet otåligt och reste
sig upp från soffan.
"Min bästa Eegina, du känner min öfvertygelse
om Hugos död, och denna öfvertygelse ar i denna
stund ännu fastare an någonsin. Jag vill emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
