Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRTJE-TOMTEN.
369
hennes öfverretado sinnesstämning, hämmade hennes
andedrägt och förde till hennes tanke den gamla folk-
sagan om "Alonso den tappre och skön Imogen", i
samma ögonblick hon med halfqväfd rost ännu en gång
upprepade: "Hugo" och kände sig omsluten af den
mörka figurens armar.
Med denna kärlekens heroism, som till och med
öfvervinner dödens fasor, hade Regina nästan hoppats
att känna sig, likt Imogen, sluten i ett benrangels famn
och skåda in i ett par tomma ögonhålor, för att sjelf
finna döden, förenad med den, som hon ville återfinna;
det var derför med en obestämd känsla af fruktan och
hopp, som hon nu kände ett annat hjertas varma slag
besvara hennes eget.
Den okändes hatt hade fallit af, Eegina såg nu
hans ansigte fullkomligt belyst af dagern ifrån dörren,
då han lutade sig ned öfver henne, sa att lockarne af
hans hår vidrörde hennes panna.
"Ferdinand!" utropade hon då med en röst, hvars
sällsamma och förtviflade tonfall bevisade, att hennes
sa länge närda villa var flydd och hennes brinnande,
halft medvetslösa förhoppningar ramlade.
Ferdinand, ty det var verkligen han, såg Eegina
maktlös halka ur sina armar och sjunka ned på en
bänk vid dörren, och böjande knä framför henne på
stengolfvet, sade han med låg och passionerad röst:
"Ja, Regina, det ar jag, som efter sa många ar
älskar dig lika häftigt som den dag jag bekände min
kärlek till dig; du förbjöd mig att vidare tala derom
och du trodde min känsla för dig nog svag och med-
görlig, för att underkasta sig denna befallning; jag tog
min tillflykt till mörkret, jag gömde mig sjelf för att
låta min kärlek ensam framträda, och jag hoppades
att tiden, din romantiska fantasi och din slutligen döende
saknad af en inbillad kärlek skulle föra dig till mig.
Ack! Jag ser det väl, jag borde hafva dröjt ännu
längre, men mitt tålamod var uttömdt och den stärkta
vissheten om dens död, som du tror dig älska, lat mig
nu*våga allt. Tala, Regina, säg att du icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
