Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
SKYMNINGSPRAT.
Yanen rullade af nedåt staden och Ferdinand
vände om uppåt skogen, för att ^iom en lång pro-
menad lugna sig och ordna sina tankar, innan han
visade sig i familjen.
Både Eeginä och Ferdinand hade kommit till detta
möte med förhoppningar, som hos båda stredo emot
deras sunda förnuft, och hvilkas styrka, de derför hvarken
ville erkänna för sig sjelfva eller ens gjort sig reda
för. I samma ögonblick dessa dåraktiga förhoppningar
ramlat, likt korthus, funno de båda till hvilken grad
de hängifvit sig deråt, och båda behöfde lång tid .for
att återhemta sig efter det slag de gifvit hvarandra.
De hade båda liksom lefvat af sin villa och kunde nu
icke fatta huru de skulle kunna uthärda lifvet der-
fö rutan.
Kegina märkte knappt Ferdinands aflägsnande och
nästan utan medvetande kom hon hem.
Friherrinnan hade väntat henne med oro och otå-
lighet, och då hon helt tyst slöt den stela och bleka
Eeginä i sina armar, s^g hon alltför väl, att alla frågor
skulle blifva obesvarade, och beslöt derför med full-
komlig grannlagenhet att låta det bero på tiden och
Eeginas eget behof af meddelande, om hon någonsin
skulle få upplysning om denna aftons tilldragelser.
Det var emellertid ödets beslut att den unga enkan
skulle erfara ännu en själsskakning innan detta dygn
gått till ända.
Knappt hade Eeginä , utmattad , kastat sig på
soffan i sin sängkammare, innan Sophie sade med tve-
kande röst:
"Här ar en karl, en arbetare från grufvan, som
ber att få tala vid hennes nåd. Jag sade att hennes
nåd nyss var hemkommen och icke mådde väl," fort-
for hon utan att märka friherrinnans vink; "men han
påstår att det ar af mycken vigt det han har att säga,
och som han hört att herrskapet reser i morgon, sa
vill han nödvändigt råka hennes nåd i qväll. Det ar
den unge karlen, som ar bror till Anna, friherrinnans
forna kammarpiga/’ tillade ( Sophie, upplysande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
