Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 SKYMNINGSPBAT.
jag att sanningen kommer i dagen; men jag kan icke
saga den sjelf och derför vill jag anförtro den åt dig;
men vill du icke tjena mig, sa säg rent ifrån."
"Visst vill jag det, om jag bara förstod."
"Du skall strax förstå alltsammans, men kom först
väl ihåg, atfc om jag kan belöna din trohet, sa hittar
jag också på medel att förderfva dig, om du sviker
mig på något sätt," sade Lotta med tonvigt på hvarje^
ord och borrade sina skarpa ögon i den halfrusige Jakobs.
"Det har jag också alltid tänkt," svarade denne
trovärdigt.
"Och det var ganska klokt af dig; men hör nu
på hvad jag vill berätta dig ... Men låt oss först se
efter att ingen hör eller ser oss/4 sade Lotta oroligt,
tittande åt det lilla mörka fönstret, som var utan luckor
eller gardiner och hvarigenom man utifrån fullkomligt
val skulle kunnat se allt i det klart upplysta rummet.
"Ah, hvem skulle väl se oss; här finns ingen lef-
vande själ rundtomkring, det vet du väl, annat an
kanske rå’na i skogen utanför," sade Jakob skrattande,
"Men jag tyckte det tassade och prasslade utan-
för dörren."
"Det ar råttorna som leta efter några potatesskal
i ämbaret derute."
"Ja, kanhända, men flytta dig närmare i alla fall,
sa der. Det hänger en menniskas lif på de ord jag
vill säga dig, och derför sa må man icke låta rå’na
lyssna en gång."
"Nåja, om det bara icke ar mitt eget lif, sa bryr
jag mig icke derom," sade Jakob med ett mod och en
sorglöshet, som han hemtat af Lottas rikliga und-
fägnad och lutade sitt stora rödhåriga hufvud intill
sin bordsgranne.
"Sa hör då," började Lotta med lag röst och fort-
satte sedan hviskande i Jakobs öra en berättelse, som
emellertid tycktes göra ganska litet intryck på hennes
åhörare, och då hon slutat, sade han gäspande:
"Var det ingenting annat du vill att jag skall
tro och berätta i min ordning, sa tyckte jag att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
