Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
SKYMNINGSPKAT.
igen, der hon tungt nedsatte sig på sin förra plats
och stödde suckande armarne mot bordet. ’’Mor, mor,
er stränghet var för stor och den skall kanske nu föra
oss i elände allesammans, liksom fars stränghet emot
Matts förde honom till denna fasliga olyckan från bör-
jan, (t sade Anna med ångestfull röst och lade hufvudet
ned i sina händer.
**
"Tala icke sa syndigt," sade gumman med all-
varsam ton. "Sedan nu Herren sa kraftigt väckt Matts’
samvete, att han sagt oss sanningen, sa vill du väl
ej att hans ånger skall vara half och ofruktbar. Hvad
kunde han annat göra an lemna sig i deras händer,
åt. deras förlåtelse eller hämnd, som han sa grymt för-
orättat . . . huru litet af hans stora brott försvinner icke
derför att den olycklige lefver, han lefver . .. men utan
förnuft. . . hvad ar det Matts återlemnar åt den sörjande
hustrun? Det ar icke bättre, an om det vore hennes
mans lik, tänk dig i hennes ställe . .."
"Tyst, tyst, mor! Jag känner att hon icke kan
förlåta, vi äro alla förlorade," mumlade Anna och ut-
brast i häftiga snyftningar. "Och ändå liade det varit
sa lätt att göra som Erik sa’, att upptäcka allt och
återlemna henne hans papper och pengar och säga att
en olyckshändelse vållat den stackars herrns sår och
vanvett, och intet annat ansvar hade då hvilat på
Ma’tts, an hans försummelse att söka få reda på den
olyckliges anhöriga; hvem skulle väl tänka på något
brott, då alla hans saker äro orörda!" utbrast Anna
med förtviflan.
"Jag vill icke höra dig. Må Herren förlåta ditt
vanvettiga tal. Jag tror icke att Erik sade detta för
annat, an att fresta Matts och sig sjelf och oss; men,
Gud vare pris, vi öfvervunno frestelsen och äro nu
i Guds hand," sade gumman högtidligt och strängt.
"I våra fienders hand, som skola utkräfva hämn-
den för tio års lidanden och sorg. O, min Gud, vi
kunna icke vänta annat," afbröt den förtviflade qvinnan.
"Men Matts har med detsamma vunnit förlåtelse
af den, som vill göra våra blodröda synder snöhvita,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
