Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Ett bref.
»On meurt deux fois, je le sais bien,
Cesser d’aimer et d’être aimable
C’est une mort insupportable,
Cesser de vivre – ce n’est rien.«
Det är afton, det är höst. Ett stort, nästan slottslikt
hus skymtar fram mellan de gamla fruktträden och
den höga hasselhäcken, som omger en stor trädgård.
Månen skimrar genom löfvet, som brokigt och
sparsamt sitter qvar efter de första höststormarna, och
lyser på en varelse, som vandrar långsamt fram och
åter genom den ödsliga trädgården.
Det är en ung, smärt qvinna. Hennes drägt är
så mjuk och luftig, hennes hy så blek och genomskinlig,
hennes rörelser så tysta och långsamma, att
hela hennes gestalt tyckes endast vara en
sammangjutning af månstrålarne.
Hennes händer äro slutna i hvarandra, hennes
ansigte nedböjdt och hela hennes ställning visar, att
tankarne äro fjerran, att kroppen rör sig mekaniskt
och själen sväfvar omkring i andra trakter. Så har
hon vandrat länge. Det torra löfvet prasslar vid hennes
steg och flyger, fördt af vinden, i fantastiska hvirflar
framför henne. Hennes klädning är fuktig af daggen,
och den kyliga nattluften tycks kunna förstelna hennes
ömtåliga och fina kropp; men hon märker det ej.
Nu höres det grofva skallet af en stor hund, och
strax derefter bullret af en vagn. Ljus skymtar förbi
fönsterna uppe i huset och steg och röster urskiljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
