Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Min själ jag vet hur hon ser ut en gång. Det
ar en liten påflugen unge, som hennes bonne, hvilken,
i parenthes sagdt, är rätt bra, borde hålla mera strängt,
tycker jag, hon ar i vägen öfver allt, och jag höll på
att falla omkull öfver henne en gång till och med."
"Ah, hon är icke så barn, som hon ser ut; hon
ar fjorton år, sade mamma, och har mycken liflighet."
"Liflighet! Ja, det vet Gud, det ar ju det jag
säger, hon borde hållas mera strängt och icke få springa
omkring öfverallt som en kattunge."
O, min Gud, hvad jag kände mig sårad,
förödmjukad och skymfad. Jag hörde icke mer, jag gömde
mitt ansigte i kuddarne och tårar, den sårade
egenkärlekens tårar, trängde fram i mina ögon. Jag hade
med det mest spända intresse lutat mig tätt intill
springan i dörren för att uppfatta den vackre Henriks
svar, och jag hade också helt tydligt fått höra det.
Jag, som aldrig förr hört annat an beröm för min
qvickhet, min grace och min liflighet; och de
anmärkningar som Herminie någon gång gjorde öfver mitt
uppförande, beledsagades alltid af sa mycket godmodigt
skämt, att de kommo mig att skratta mera an blygas.
Aldrig hade. det fallit mig in, att någon på detta sätt
kunde bedöma min lilla person. Denna vårdslöshet,
detta förakt just af honom, som jag fattat så mycket
tycke för. Ah, det. var för mycket for mitt fjorton-åriga
hjerta. Jag tillbragte en hel timme i denna
pinsamma belägenhet, denna dödande, odrägliga känsla af
förödmjukelse och blygsel, som verlden sa frikostigt
låter oss erfara, och som jag nu fick det första
begreppet om.
I mitt upprörda och lifliga sinne sväfvade
tankarne vexlande och förvirrade, jag ville hämnas hans
likgiltighet, jag ville visa att jag icke var något barn.
Jag ville segra öfver Therese med sin skönhet, jag
ville också vara skön, jag ville vara ännu mera, jag
ville vara oemotståndlig. Alla de många yttranden
jag hört af Herminie om qvinnans makt, på hvilka jag
aldrig tänkt, återkommo nu i mitt minne; med ett ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
