Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
SKYMNINGSPBÅT.
det hinder jag hade att öfvervinna icke mera bestod
i hans tycke, utan i hans vilja.
Det tycks att jag nu borde hafva varit nöjd, men
det var som en ond ande hade drifvit mig framåt.
I min löjliga och dåraktiga envishet ville jag att han
skulle erkänna hvad han - jag såg det - redan
kände, och hvad han syntes vilja dölja för sig sjélfr
liksom för mig.
Hans besök vid Edelsjö fördröjdes ifrån den ena
veckan till den andra. Han hade nu vistats hos oss
i tvenne månader, då en morgon, när jag nedkom i
salongen för att dricka kaffe, mormor sade, under det
hon fixerade mig på ett eget sätt:
"Jag skall helsa dig, Julia, ifrån Fabian ; han reste
i morse klockan sex och bad mig framföra sin helsning
till de unga damerna. Han fick i går bref från sin
inspektor vid Carlo, och måste resa genast."
Jag blef verkligen Öfverraskad af denna oförmo-
dade reträtt, och min förvåning måtte varit synlig,
ty mormor log ganska betydelsefullt och sade liksom
tröstande:
"Ja, vi få väl egna oss en smula åt våra här-
varande vänner nu, for att trösta oss öfver den tom-
het hans afresa förorsakar. Vi ha verkligen försum-
mat vara grannar, ty Fabian var icke road af att se
främmande."
Jag rodnade starkt, och det ökade den förtret,
som mormors ord, sagda med en viss betydelsefullhet,
gjorde mig.
Hon hade emellertid rätt; jag fann det verkligen
tråkigt efter hans bortresa. Detta dagliga intresse,
som lifvade mig, dessa små triumfer, hvaraf jag njöt,
då jag ertappade hans blick, fast på mig med ömhet,
hans ofrivilliga tankspriddhet, då jag talade med någon
annan, och hundrade små, for alla andra omärkliga,
bevis på den uppmärksamhet haii mot sin vilja egnade
mig - denna gradvisa seger spände mitt intresse sa
mycket, att tanken på Henrik till och med mera sällan
återkom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
