Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BREF.
447
du sjelf icke hade något deremot - utan pretention
på någon lågande kärlek af dig. Jag såg dig, jag
fann dig förtjusande; den känsla jag ingaf dig gjorde
dig ännu mera förförisk; jag reste för att undkomma
den ledsamma rol, som förälskade äkta män spela.
Emellertid var det för sent; jag älskar dig, och nu,
Julia, säg att du älskar mig och gif mig af fri vilja
den kyss jag nyss röfvade från dig."
"Aldrig, aldrig! Jag älskar er icke alls," utro-
pade jag utom mig af häpnad öfver hvad jag hört,
och alldeles förvirrad öfver den oväntade utgången
af saken, som besynnerligt nog aldrig fallit mig in,
"Hvad vill detta saga!" sade Fabian rodnande i
sin tar, "ni måste älska mig, min fröken, ty jag kan
icke förutsätta^ att man vid edra ar hunnit till denna
grad af lättsinne och behagsjuka."
Bullret af steg och röster i salongen afbröt lyck-
ligtvis i detta ögonblick denna kärleksförklaring, som
jag framkallat, som jag ansett smickrande, och som
nu i verkligheten höljde mig med blygsel.
Öfverväldigad af harm och förödmjukelse skyn-
dade jag upp på min kammare, reglade dörren och
kastade mig gråtande på soffan. Jag vet icke hur
länge jag legat sa; jag trodde att dessa pinande känslor
skulle döda mig; att hafva velat förödmjuka denne
man för hans likgiltighet och nu sjelf bli till den
grad förödmjukad, att han ansåg mig förälskad i honom,
och trodde sig blott uppfylla min högsta önskan, da
han tillbjöd mig sin hand; och icke nog härmed, han
gaf mig valet mellan erkännandet af denna kärlek,
el]er af mitt lättsinne. Och detta utbjudande af
min person sedan, detta hemliga förstånd mellan alla
omkring mig, denna komplott för hvilken jag tyckte
mig varit föremål, och fångad i den snara jag sjelf
trott mig utlägga. Ack! Det var för mycket att
kunna bära; jag var alldeles förtviflad.
Man knackade fåfängt på min dörr; jag svarade
att jag icke mådde bra och bad att få vara ensam,
och först dagen derpå släppte jag in Herminie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
