- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
449

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BBEI.

449

veckors badsejour vid Särö upptogo tiden, sa att ingen
tid till eftertanke lemnades mig.

Ofta kände jag en pinsam ångest, en känsla som
sade mig att jag handlade orätt, då jag ingick på
denna onaturliga förbindelse med en man, för hvilken
jag icke ens hade vänskap eller tillgifvenhet; men
Herminie pratade bort denna oro, drog mina tankar
åter till ögonblickets förströelser, till de dyrbarheter
och grannlåter man7^ slösade på mig, och jag hänför-
des och gladdes af dessa barnsligheter och glömde,
eller rättare förbisåg vigten af de förbindelser, som
jag stod i begrepp att pålägga mig.

Jag påminner mig en omständighet, som jag då
icke fäste någon särdeles uppmärksamhet vid. Det
var dagen före bröllopsdagen, som jag skulle gå upp
på mitt rum i andra våningen, då jag i trappan hörde
en häftig och tyst ordvexling; jag tyckte mig igen-
känna Herminies och min kammarpiga Minas röster,
ehuru de talte sa lågt, att jag icke kunde höra hvarom
fråga var. När jag kom upp till dem, syntes Mina
gratögd och Herminie litet förlägen; jag trodde att
Mina begått någon förseelse och att Herminie bannat
henne. Jag tänkte icke vidare derpå och ännu mindre
stälde jag detta i sammanhang dermed, att jag om
aftonen, då jag och Fabian gingo fram och tillbaka
och promenerade på en af gångarne i parken, såg
Herminie komma helt ensam från en sidogång. Hon
syntes mycket upprörd, det tycktes till och med som
om hon gråtit. Detta var något sa ovanligt att jag
helt förundrad och deltagande skyndade till henne och
följde henne upp till hennes rum; uppkommen dit
slöt hon mig i sin famn och sade med en rörelse,
som jag aldrig trodde henne i stånd till:
"Matte du bli lycklig, sa som jag önskar. Det
har åtminstone varit min uppriktiga öfvertygelse, att
detta giftermål skall befordra din lycka."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free