Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
SKYMNINGSPBAT.
mitt lif. Henrik upphörde att för mig vara en lefvande
varelse, hans namn blef en symbol af min barndoms
oskuld och lycka, af alla mina ädlare och bättre känslor.
Jag älskade hans minne, som katoliken älskar den relik
han bär vid sitt bröst.
Jag skyndar förbi dessa ar af tomhet och flärd.
All hvad en fåfäng qvinna kan anse önskvärdt
hade jag ernått. Jag blef hvad man kallar ’på modet’,
den tongifvande i societeten. Den, hvars alla infall
citerades som qvickheter, hvars nyckfulla smak ansågs
öfver all kritik, hvars soiréer voro de mest lysande,
hvars toilett blef ett mönster, hvars leende och minsta
blick blefvo en utmärkelse, hvars närvaro afgjorde om
en fest var lyckad eller ej och hvars rykte med allt
detta var klanderfritt.
Det olyckliga koketteri, som föranledt mitt gifter^
mål, blef mig en varning. Jag egde nu mera takt och
omdöme; kärlek ville jag icke mera väcka, jag hade
pliktat ^nog derför. Det roade mig att vara beundrad,
men jag aktade mig noga att utmärka någon enskildt,
och Herminies varnande ord stodo ofta för mitt minne:
’Att ingenting ar vådligare för en gift qvinnas rykte,
an att väcka verklig kärlek; om det ar ee hederlig
.karl, skall han skada henne genom sin oförsigtighet,
om han icke ar det, skall han af hat öfver sin miss-
räkning, låta verlden tro * på ett felsteg, som hon
aldrig begått’.
Din födelse, min dotter, ett ar efter mitt gifter-
mål var den enda verkliga lycka jag kant i lifvet.
Kärleken till dig och fruktan att den minsta skymt
af tadel emot din mor skulle en dag komma dig att
rodna, ökade min försigtighet och förmådde mig afstå
ifrån de små oskyldiga intriger, hvilka Herminie ganska
riktigt förutsagt alltid skulle synas mig förledande.
Yi hade vistats i Paris i flera ar, då din far
hastigt sjuknade och dog. Jag skulle nu velat återvända
till Sverige, men din uppfostran, som nyss var börjad
i en förträfflig pension, der jag besökte dig hvarje dag,
tillät mig icke resa; först trenne ar derefter, du var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
