Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BREF.
49
* Mitt beslut var fattadt; jag var rik och fri; ingen-
ting kunde nu mera hindra mig från att bli Henriks
maka, om hans hjerta ärlnu vore fritt, om det bibe-
höll något minne af den, som förr var honom kär.
Det var om detta jag ville förvissa mig. Och
om äfven minnet af mig skulle iia bleknat? Nåväl,
han skulle återse mig, jag skulle ega makt att åter
föra honom till mig; ack, jag tviflade icke derpå.
Med dessa tankar kom jag hem, lycklig af en
känsla, ett hopp, som jag förr aldrig kant. Du, min
Julia, kom emot mig och kastade dig som vanligt efter
några timmars frånvaro i mina armar; jag tryckte dig
till mitt bröst och med sa ovanlig häftighet, att du
leende och frågande fäste dina ögon på mig.
I detsamma inkom Mina med ett bref, hvilket
kommit under min frånvaro. Jag bröt det helt tank-
spridd, jag vet icke med hvad för en obehaglig aning.
Missnöjd att bli ryckt ur de tankar, som trängdes i
min hjerna, tvekade jag att läsa det; det kunde ju
icke vara något som intresserade mig.
Olyckligtvis skulle det taga hela min uppmärk-
samhet i anspråk. Det var ifrån min mormors kammar-
jungfru, som underrättade mig att mormor hastigt in-
sjuknat och befallt henne enträget bedja mig sa fort
som möjligt resa till Edelsjö, på det hon ännu en
gång matte få råka mig; hon hade vigtiga saker att
meddela mig och önskade på det högsta att se mig.
Kammarjungfruns eget tillägg lydde, att föga hopp
fanns, att jag kunde hinna dit innan hennes död,
men att mormors oro, att icke få återse mig, var sa
stor att ingenting borde afhalla mig ifrån den största
skyndsamhet.
Detta bref kom att med vald rycka mig ur de
idéer, hvaråt jag sedan några timmar hängifvit mig,
och det föreföll mig, som min stränga mormor känt
mina tankar och ännu en gång velat hindra min sällhet.
Jag besinnade mig ett ögonblick. Det fanns intet
val, jag måste resa; men som jag hoppades att snart
kunna återkomma, beslöt jag att lemna dig qvar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
