Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du tycktes likväl icke vara säker på dina egna
känslor. Ack, jag läste tydligare i ditt hjerta än du sjelf.
Jag såg att du ännu kanske icke älskade Henrik, men du
skulle en dag älska honom liksom jag hade gjort, och
när denna dag kom, då skulle du vara hans maka.
Vi reste fjorton dagar derefter. Du var då
Henriks fästmö. Jag hade med värdighet och lugn
kunnat spela rolen af hans svärmor.
Men dessa timmars oerhörda ansträngning ådrog
mig den sjukdom, som skall sluta med döden ganska
snart, jag känner det.
Min åsyn tycktes icke åstadkomma annat än
någon tankspriddhet hos Henrik. Sannt är, att några
dagar betydligt förändrat mitt utseende.
För honom hade de sjutton åren varit ett fullkomligt
Lethe; han hade i dig återfunnit sin unga
friska Julia, sådan han lemnade henne, och i mig den
bleka, tysta, sorgklädda, gamla qvinnan, såg han ingenting
annat än Julias mor.
Lycklige män! Lycklige genom längden af er
ungdomstid, lycklige genom er ringa reflexionsförmåga
och er egoism!
Du har nu snart varit gift ett år, min Julia,
dina bref röja omedvetet din sällhet; lyckliga barn,
den vaknande kärleken i ditt hjerta skall aldrig
behöfva qväfvas af verldens fördomar och vexlande
händelser, du skall älska och berusas vid upptäckten
att din älskare är din make, att din lycka redan är
din rättighet!
Mitt gagnlösa och flyktiga lif är snart förbi,
men ödet har tillåtit att dess bittraste smärta blef
dess ljufvaste minne: att den lycka, som blott är
en qvinna förbehållen att rätt uppfatta, blef min,
den att få gifva sin sällhet och sitt lif för den hon
älskar, så som jag älskar dig, mitt barn.
Och på det icke kunskapen om din mors öde
må lägga ett moln öfver din sällhet, så må dessa
blad, skrifna i ett utbrott af smärta öfver ensamhetens
tomhet, aldrig komma för dina ögon."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
