Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
SMÅ HVARDAGSHISTORIER.
Min onkel, lagman Benjamin Ross, var en gammal
ungkarl om sextio år, lång och rak som en
telegrafstolpe och lika styf och stel som den, med ett
mycket litet hufvud, hvars spetsiga hjessa var betäckt
med sträft grågult hår, hvilket stod rätt ut som på
en damborste. Han hade en näsa, som närmast liknade
en kronärtskocka, en mun liten och hopsnörpt
som en aborres gap och ett par små sneda ögon,
som voro så små och så sneda, att de liknade dem
på en kines, eller kanske rättare en kinesisk gris.
Han var dertill nästan alldeles utan ögonhår och
hade ögonbryn som en orre.
Allt det der bildade just ingen vacker ensemble,
men en hjertegod och ädel ande gör sig likväl ständigt
igenkänd och gällande, äfven om ödet maskerar
den på det mest grymma och löjliga sätt, och hvad
mig angår, så har jag aldrig sett några blickar, som
varit mer uttrycksfulla och gått så rakt till mitt
hjerta, som de ifrån onkel Benjamins små grå ögon.
För öfrigt hade han ofta försäkrat mig, att han
vid aderton år icke sett så illa ut, ehuru han
då som nu hade en ofantlig vårta på ena kindbenet,
men olyckan ville, att han vid denna ålder fick
kopporna, och dessa lemnade ingenting på hans kropp
ograveradt eller i fullgodt skick mer än vårtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
