Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, att få se sin fästmans, skomakarens, näsa skuggad
af annat än lädersmörjan."
"Se der hafva vi det, onkel," afbröt jag skrattande,
"jag visste väl, att de stackars fotografiernas
egentliga fel bestod uti att icke hafva tillkommit i
onkels ungdom. Ni är emellertid icke tillräckligt
gammal för att ega rättighet till alla gubbars dumma
och tråkiga jemförelser mellan det närvarande och
det förflutna."
"Åhnej, ty redan i min ungdom, det vill säga
för tretio år sedan, fick jag vid afskedet ifrån en
kamrat, då han reste utomlands, ett daguerreotyp-porträtt,
som liknade en flottfläck på en glasbit, när
man höll det rätt framför sig, men som likväl slutligen
efter många bemödanden kunde vridas så, att
det lemnade en liten aning om att originalet haft en
näsa och en klockkedja, men ingenting vidare."
"Nåväl, jag är säker, att onkel likväl förvarat
detta otydliga minne af en ungdomsvän?"
"Det har jag visserligen, men jag värderar det
icke hälften så mycket som denna gammalmodiga lilla
’minnesbok’, der han fäst en blomma och skrifvit sitt
namn," återtog gubben, framtagande en liten bok,
inbunden i rödt maroquin, ur en låda i skrifbordet,
vid hvilket han satt.
"Se här ser du mitt album; det är fullt med illa
målade blomsterbuketter, temligen dåliga teckningar,
föga poetiska och ibland illa stafvade verser, sammanflätade
initialer, hårlockar och vissnade blommor,
men det tyckes mig likväl återkalla mera varma och
lifliga minnen än ditt, med alla sina mer eller mindre
misslyckade fysionomier: min gamla minnesbok framställer
själens skuggbilder, då ditt granna album endast
inrymmer kroppens."
"Kanhända har ni rätt, onkel," sade jag och
satte mig ned med boken framför mig. Dessa mystiska
minnen tala mer till inbillningen; det synes mig,
som om bredvid hvar och en af dessa blommor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
