Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Det obrutna brefvet.
Por tjugo ar sedan, en afton i April, var här i Stockholm i en elegant salong församlad en familj af sju personer.
Jag yar redan då en gammal onkel, ehuru jag endast var fyratio ar och ännu icke hade hvarken reumatism eller stoppad nattrock.
Den familj, hvarom jag talar, bestod af matmodren i huset, fru Emilie Jenner, enka sedan några ar efter en af mina basta vänner, hennes mor, den gamla öfverstinnan Dimfelt, husets läkare och vän doktor Manfred, fru Jenners båda små barn, en gosse om sex och en flicka om fem ar, deras guvernant, en tjuguårig flicka, Alitza Nauman, och slutligen jag sjelf, som var inackorderad i familjen.
Du tycker förmodligen, att hvad som skedde för tjugu ar sedan ar lika aflägset, som om det tilldragit sig i urverlden, men för mig står minnet af denna afton i den vackra enkans salong sa friskt och lifligt, som om jag just nyss hemkommit derifrån.
Det var ett stort, vackert rum med mörkröda tapeter och mörka möbler, hvars djupa och varma färg lat alla de innevarandes figurer, belysta af lampskenet, framträda med en förträfflig effekt.
Den gamla öfverstinnan, med sina grå friserade lockar under den hvita mössans spetsar, satt i soffan och spelade piquet med doktorn, hvars markerade ansigte, höga, kala panna, klippska ögon och tunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
