Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
tilltala henne, och ingenting syntes vara mera olämpligt för hennes försagda och radda väsende, an rolen af lärarinna för tvenne sjelfsvåldiga och yra barn.
Emellertid märkte jag innan kort, att hennes små elever hade en alldeles oförklarlig respekt för henne. En vink af hennes lilla fina hand, en blick eller ett halfhögt uttaladt ord från hennes läppar, hejdade dem i deras vilda lekar, bragte dem till tystnad och tycktes kufva dem fullkomligt.
Alitza var dotter till en ingeniör-officer, som . länge vistats i Byssland, der han gift sig, och der hans dotter var född, men då hans hustru dött for ett par ar sedan, hade han återkommit för att i sitt fädernesland lefva af sina måttliga besparingar.
Just denna qväll kunde jag, under min lek med barnen^ obesväradt observera deras lärarinna, hvilken med lampan framför sig, sittande i en stor hvilstol, var sysselsatt att uppträda glittrande stål- och guld-perlor på silket, som hon höll mellan sina fingrar.
Hon var klädd i en spens af svart sammet, som I då var brukligt, hvilken satt tätt åt och visade smärtheten och behaget af hennes växt, och hade dertill en kjol af mycket bredrandigt tyg i mörka och hjerta färger, hvars tjocka veck lågo ned på golfvet. Ändarne a£ det körsbärsfärgade band, hvarmed hennes hår var inflätadt, föllo ned på hennes hals, hvilken hade denna friska, i rosenrödt skiftande hvithet som bladen af en nyss utsprucken hvit törnros, och de bronsgula ä hårlockaine dolde nästan hennes lilla öra. , J
Det mörkgröna tyget, hvarmed stolen, i hvilken -\ hon satt, var öfverklädd, bildade, tillika med den purpurröda väggen der bakom, med sina förgylda try- | måer på ömse sidor, en fond för den tafla, hvars / . hufvudfigur hon var, hvilkens varma, praktfulla och J händelsevis fullkomligt harmonierande färger frappe- | rade mig och fäste sig derför i mitt minne. . \
Jag ihågkom ovilkorligt i detta ögonblick doktor J Manfreds yttrande, då han en gång betraktade AJitea: J "Den der flickan, med all sin fullkomliga friskhet och l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
