Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OBBUTNA BREFVET.
9
Jag låg stilla ännu en stund, men oron för den gamla, som jag verkligen älskade, och intresset för familjen förmådde mig snart att stiga upp, för att underrätta mig om orsaken till det buller jag hörde.
Klockan var sex. Det var redan full dager, och då jag var klädd, gick jag in i fru Jenners våning.
Redan i förstugan mötte jag en af pigorna, slarf -vigt klädd, med en halsduk öfver det tofviga håret, som underrättade mig brådskande, att min förmodan var fullt riktig: den gamla frun hade for ett par timmar sedan blifvit isjuk, och det var för att kalla doktorn, som den yrvakna flickan nu skyndade bort.
Då jag kom in i den ännu ostädade salen, der gardinerna sedan aftonen förut voro nedsläppta, och ett oputsadt ljus brann på bordet, ehuru det redan var full dager, mötte mig all den otrefliga villervalla, som ett hastigt och farligt sjukdomsfall medför.
Domestikerna sprungo förvirrade och tafatta om hvarandra med medikamentsflaskor och senapsdegar, och i salongsdörren mötte jag Alitza med tvenne heta vattenkrus i famnen.
Den unga flickan var blek och hennes Ögon mycket röda, liksom af gråt eller nattvak; hon skyndade förbi mig utan att besvara mina frågor med, annat, an en stum nickning och försvann inom öfverstinnans sängkammardörr.
Jag tvekade, om jag skulle aflägsna mig eller stanna qvar för att erhålla några närmare upplysningar., men hoppet på doktor Manfreds snara ankomst förmådde mig att dröja.
Man påstår visserligen, och det icke utan skäl, att vi karlar icke ega synnerligt begrepp om trefnad, men hvad mig angår åtminstone, sa har jag en verklig fasa för damm och smuts, obäddade sängar, ostädade rum, långvekade ljus, suddiga vattenglas, kringströdda brödsmulor, sneda gardiner och all den oreda, som en enda dags försummelse åstadkommer i ett hus. Och jag tror, att äfven den mest öfverraskande katastrof, eller den djupaste bedröfvelse icke skulle hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
