- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
24

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ONKEL BENJAMINS ALBUM.

"Nåväl, lemna det då, om du kan få träffa fru Jenner," återtog jag, utan att se på brefvet, eller fästa någon vigt dervid.

Jag har sagt dig, att fru Jenners man varit min käraste van. Han var alltid sjuklig, och vid sin död lemnade han, sa att säga, sin familj i min vård. Det var emellertid ett temligen lätt värf, då både hans svärmor och hans enka voro i fullkomligt goda omständigheter, och den senare, ehuru en god och förträfflig varelse, icke var generad af någon romantisk känslofullhet.
"Hon sörjde visserligen sin man, men på ett ’passande* och sa att säga angenämt sätt. Det vill säga, efter en liten natt svimning vid. sjelfva döds-tillfället, några tårenoder och en högljudd och vältalig jämmer sansade hon sig. Hennes vackra ansigte antog först en djup sorgbundenhet i öfverensstämmelse med den hvita snibbkragen och sorgförklädet, sedan en lätt melankoli, och vid årets slut återfick hon sitt forna lifliga och blomstrande utseende.
Ingenting hade egentligen rubbats i husets vanor, och den sjuklige mannen, som alltid varit mycket tyst och sluten inom sig sjelf, var glömd, utan att, som det tycktes, hafva lemnat annat minne efter sig an de båda små barnen.
Jag var derför fullkomligt öfvertygad, att den vackra enkan, hvars tårar äfven i detta ögonblick voro mycket häftiga, temligen snart skulle lugna sig, ty det gif s lyckligtvis en oändligt stor mängd menniskor, hvilkas hela själstillstånd och alla sinnesrörelser äro sa lyckligt och val afpassade efter denna verldens olika förhållanden, att deras existens och välbefinnande nästan aldrig rubbas; afundsvärda mönstervarelser, som försynen tillåtit att i hvarje lumpet glitter, hvarje ytlig förströelse och hvarje trivial och simpel omsorg finna en motvigt for hjertats sorger och själens sår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free