Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån er med hårda ord och skymfliga misstankar, och här mötte hon ännu mera grymhet och förakt. Om gamla Mokuja icke varit, så skulle han slagit och misshandlat sitt eget barn, i stället att han bort tro på hennes oskuld, om hon också icke kunde förklara sig, och trösta henne och hafva medlidande med henne. Hon har allt sedan barndomen varit rädd och ömtålig, som en stackars liten fågelunge. Hon tålde icke vid all denna hårda medfart. Och i går qväll, då hon sade, att hon ville döda sig, för att icke behöfva blygas för sin käraste, då blef jag ängslig, ty jag hade sett något fasligt i korten förut. Jag satt hos henne till långt på natten och talade för henne alla de tröstens ord jag kunde, men hvad skall en stackars qvinna som jag, kunna säga till ett hjerta, som är förkrossadt af skam och sorg? Hon kysste mig och bad mig gå och icke vara orolig, men i morgse, då jag kom in i hennes rum, var hon borta."
Den gamla finskan, som talat med hela kraften af en öfverväldigande vrede, hvilken hon icke fruktade att visa, kastade åter förklädet öfver hufvudet, för att dölja sin sorg för våra blickar, och sjönk snyftande ned på en stol.
"Men ännu är väl icke allt hopp förloradt, hon återkommer väl," sade jag, för att lugna Alexander, som blek och orörlig icke yttrat ett ord, och på hvilken Mokujas tal tycktes hafva gjort en förstenande verkan.
"Nej, ack nej, tro icke det! Se har, läs hvad här står, det är hon, det är om henne. Jag igenkänner den gamla bönboken, som varit hennes mors, och så gjorde ingeniören också, då han i morgse, när jag kom hem med bladet, läste hvad här stod, ty han blef blek som ett talgljus i ansigtet och gick genast ut," återtog hon, lemnande mig ett Dagblad, som låg på bordet.
Både Alexander och jag följde emellertid anvisningen af hennes knotiga finger och läste följande:
"Tvenne personer, som i natt vid tu-tiden passerade Norrbro, sågo en qvinlig varelse, som med skyndsamma steg kom ifrån Carl XIII:s torg, följde kajen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
