Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad sade hon då?"
"Det får jag icke uppdaga."
"Men, Märta, kom ihåg, att jag skall bli läkare med tiden, och då kunde det vara mig till stor nytta, om jag liksom Maja ’visste råd för allting’, sade jag, knappt i stånd att kunna hålla mig allvarsam.
"Ja, det är nog sannt, och jag kan väl omtala det också, om herrn svär en dyr ed att tiga och aldrig säga det för någon, som icke i sin tur svär på samma sätt."
"Åh, är det icke annat än det, så lofvar jag allt hvad du vill."
"Ja, ser herrn, Maja sa’, att det var en svår sak att bota, och att ingen annan hjelp fanns an att gå till jättegrytan och offra."
"Hvad vill det saga?"
"Jo, en ska sjelf helt ensam vid midnatten, under nymånen, gå dit och kasta ned det dyrbaraste en eger, eller det man mest tycker om, och derunder säga några ord, som Maja lärde mig."
"Nä, hvilka voro då dessa ord?"
"Ja, det är just hemligheten, som herrn får svära på att förtiga."
Jag svor, som Märta begärde, och hon hviskade nu till mig några ord, som jag äfven utan ed och löfte visst aldrig skulle låtit komma öfver mina läppar, och som på en gång läto mig finna mor Majas trolldom lika afskyvärd, som jag förut fann den löjlig, och ingåfvo mig en oemotståndlig lust att demaskera bedragerskan och bevisa den dumma flickan, att hon blifvit narrad.
"Nåväl, och du upprepade verkligen dessa ord?" sade jag, utan att dölja min ovilja.
"Ja, det var stygga ord, men jag gjorde det likväl. Jag tog mina örringar, som var det jag mest tyckte om, och gå gick jag dit i natt, för det är just nu nymåne. Maja följde mig ända till gångstigen men längre kunde hon icke få gå med. Jag trodde, jag skulle dö af skrämsel och ångest, när jag kom in i mörkret i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
