Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egnade mig en entusiastisk tillgifvenhet, ehuru han glömde mig snart, och vi sedan just icke haft någon gemenskap med hvarandra.
Han är dessutom icke den enda, som varit rof för samma villa; jag har på detta sätt gått i arf ifrån den ena till den andra. Alltid lugn, tystlåten och trofast, utan förmåga eller begär att väcka afund, eller gå i vägen för någon, var jag just skapad till det lämpligaste föremål för förtroenden och vänskapliga experiment, och jag hade derför godt om vänner, utan att någonsin finna en enda, som motsvarade mitt eget hjertas behof eller pretentioner.
Den, hvarom jag nu talar, hette Valter Blixt, var son af en kapten vid Dalregementet och hade en sommar enträget bedt mig följa honom hem till hans föräldrar i trakten af Säther.
Om fattigdom, förödmjukelse eller dålig uppfostran icke förvändt och missbildat ungdomen, så är den nästan alltid obetänksam och öppenhjertig. Det är en af dess mest förtjusande egenskaper och likväl den, som oftast medför den bittraste ångern.
Valter, som icke erfarit någon af dessa vidrigheter, hade derför många gånger, med fullkomlig oförbehållsamhet, beskrifvit för mig sin familj och allt, som rörde densamma.
Jag visste, att hans far var en hederlig, något grofkornig och obildad ’knekt’, som icke rakade sig oftare än hvar åttonde dag, brukade ’smorläderstöflar’ och ’nattkappa’, krusade lika litet för att i kärr och moras, i köld och snö med bössan på axeln vandra flere mil omkring, för att skjuta en varg eller räf, som att sjelf köra sitt timmer eller sin ved ifrån skogen. Att hans mor varit en förnäm, fin och vacker dam, hvilken uppoffrat sina händers hvithet, sina tycken och vanor, sina talanger och sin beqvämlighet, för att sjelf sköta sitt hushåll och sina barn, biträdd af gamla Brita, som var den trindaste, rödlettaste och vänligaste dalkulla i Dalarne, och slutligen att han äfven hade en syster, den adertonåriga Karina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
