Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
97
Om aftonen samma dag hade jag gjort en promenad med de båda syskonen och under hela vägen fallit ur den ena förvåningen i den andra öfver Karinas sällsamma konversation. Det var mig omöjligt att fatta något bestämdt begrepp, om grunden och verkligheten af hennes känsla och förstånd, ty båda flaxade som fåglar i en evig, orolig rörelse, utan att slå ned på något med bestämdhet och öfvertygelse.
An tyckte jag mig hafva ett barn, an en gammal gumma framför mig, an en listig, elak, intrigant och herrsklysten qvinna, hvars vilda och tokiga paradoxer och djerfva skämt nästan skrämde mig, an en ung flicka, hvars rena, oskuldsfulla och poetiska känsla hänförde mig; men öfver alltsammans låg en rikedom af färg, eld och originalitet, som skulle roat till och med en mejra blaserad man an jag var.
Just då vi passerade en inhägnad, der man var sysselsatt att mjölka gårdens kor, ådrog sig dessas bullersamma uppförande Karinas hela uppmärksamhet; hon skilde sig strax ifrån oss och frågade en af pigorna om orsaken dertill.
"Ah kors, det ar Bolla som fått sin kalf ute i skogen i natt. Yi ha sökt henne hela dagen, och nu, när vi funnit henne, sa ar det omöjligt att skilja henne från kalfven; en ar riktigt i lifsfara för kritterna, de hjelpa till att försvara kalfven allesammans," tillade den röd-kindade och välfödda pigan flåsai. 6, i det hon aftog sin eldröda ’hatta* och strök upp buret, som fallit ned i ansigtet. "Jag har sprungit andan ur halsen på mig, och nu sa får väl Bolla följa med hem sa länge. Hon skall väl ändå ha litet mjöldryck, kan jag tro/’ fortfor hon, under det hon lindade ett rep om hornen på en af korna, hvilken, följd af sin skuttande kalf, nu ändtligen marscherade helt fredligt framför oss på vägen åt hemmet.
Emellertid tycktes den tjocka ladugårdspigan och hennes sällskap falla Karina mer i smaken an vårt, ty hon påskyndade efter ett par minuter sina steg, for att kunna följa henne, smekande ömsom kon, ömsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
