- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
110

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HO ONKEL BENJAMINS ALBUM.
med hyllor, der man förvarade ost, som skulle torka, knippor af vispar och träslefvar, uppblåsta korfskinn, påsar med torr frukt och krukor och burkar med Gud vet hvad. Midt emot var en stor säng med uppstaplade öfverflödiga sängkläder och der framför en hop husgeråd, såsom spinnrockar, nysthärflar, vävredskap och dylikt, hvars namn och bruk jag knappast kände. Några stora kistor .upptogo den tredje väggen vid dörren ; vid fönstret stod ett bord med böcker, papper och ett gammalt bläckhorn, och midt på golfvet fanns slutligen ett staffli med en påbörjad tafla. En liten låda med färger, en porslinstallrik, begagnad som palett, en hop skizzer på duk och papper, instuckna mellan permarne af en portfölj, alltsammans på golfvet, fulländade oredan och skräpet här inne.
Då jag hörde dessa toner, sa rena och mjuka, att det syntes mig ett underverk att kunna framtrolla dem ur den gamla fiolen, och betraktade taflan, hvars raska och säkra teckning röjde omisskänliga anlag, sa anade jag nästan, att qvinnor, undantagsvis, äfven möjligen kunna vara skapade för annat, an att uppfostra barn, koka mat och sticka strumpor; men jag tillstår, att denna aning just icke förskönade dem i mina ögon.
Jag vet icke, om denna helt nya tanke på något sätt rubbade min jemnvigt, men jag snafvade, stötte häftigt till några spännramar bredvid på golfvet, och det buller, jag dervid gjorde, väckte ändtligen Karinas uppmärksamhet. Hon vände sig om, kastade fiolen på sängen och räckte mig leende handen.
"Yälkommen, ädle riddare, till min förtrollade borg, der ni alls icke kan komma fram ett enda steg utan mitt gunstbenägna biträde! Tycker ni icke, att jag här har allt hvad jag kan önska? De der kistorna äro fulla med gamla böcker, här har jag ett skrälle till fiol, der mina ritsaker och färger, här ser jag genom fönstret rakt ned på hönsgården, och der har jag en rad med ostar, hvilka jag med glädje skulle lofva att aldrig smaka, om jag derigenom kunde slippa att lukta på dem här uppe," sade Karina skrattande, under det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free