Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
.2
"Min bästa Benjamin, i hvilket ofördelaktigt ögonblick får ni icke se mitt hus!" sade hon derefter, skrattande på sitt vanliga sorglösa och barnsliga sätt och räckte mig handen. "Låt oss fly ifrån all denna otref-nad. Min frånvaro under ett par timmar ar orsaken dertill. Se här äro edra rum! Stig in och sök att glömma det första intryck ni fått af min husmoderliga förmåga; den ar i alla fall icke fullt-sa dålig, som det för tillfället ser ut."
På andra sidan om förstugan fann jag verkligen ett par trefliga och eleganta rum, der allt var i ordning till mitt mottagande, och då jag återkom, var Karina omklädd och salen städad.
Hon förde mig nu in i ett kabinett, mycket enkelt och tarfligt möbleradt, men fullt af blommor och ordnadt med en noggrannhet och smak, som inverkade sa mycket angenämare på mig, som jag nyss bevittnat den grymmaste oreda.
"Jag vill genast säga er, Benjamin, att det ar ett stort bevis på min vänskap, att jag släpper er hit in i denna lilla vrå, dit ingen främmande och ingen af domestikerna någonsin få inträde. Det ar min egen lilla tillflykt undan barnens stoj och hushållets bråk. Det händer emellertid, att jag glömmer tiden här inne och dröjer här allt för länge, och följden deraf har ni nyss sett. Då jag vaknar upp till det verkliga lifvet, sa finner jag en förvirring och en villervalla, som vore löjlig, om den icke vore sa afskyvärd och till och med ofta medförde sa ledsamma följder . . . Men, min Gud, hvilket os ifrån köket, det ar någonting som brännes! Ah, hvad den Lovisa ar vårdslös!"
Och Karina for upp ur soffan, med en min af förskräckelse, som kom mig att småle, och försvann genom dörren.
Jag hann knappast att resa mig upp och lemna kabinettet, innan det ringde på tamburdörren och tvenne fruntimmer inträdde, båda temligen till aren, och af hvilka det ena genast vid min åsyn utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
