Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
3
häftiga längtan efter det skona, på samma gång röjde er sjukliga ömhet, er förskräckelse för allt, både in-billadt och verkligt lidande, er ’pjåkighet’, som man kallade det, äfven er törst efter det goda, efter just den vårdande kärlek, som tillhör makan och modern. Nåväl, ni har nu båda dessa böjelser tillfredsstälda, hvad vill ni väl mer?"
"Ah, min vän, jag säger er ju, att just detta ar min olycka; två verkliga passioner kunna icke rymmas i en menniskas bröst, den ena måste vika for den andra, båda fordra hela min själ ensam, men hvilken skall jag försaka? Ni, som icke delar mina tycken, som kanske medlidsamt ler deråt, ni vet icke hvilken lycka jag njuter, hvilken sällhet jag känner, då jag får stänga dörren till detta kabinett och på samma gång dörren till den verkliga verlden och inträda i min egen verld, den verld som min ande skapar, min hjernas trollspegel håller framför mig, der jag på en gång ar slaf och herrskarinna, der jag målar de bilder jag ser, och väljer de ord och scener, som smeka mitt öra eller tjusa min syn. Ack, den rikedom i färg och glans hvaraf jag njuter, hur matt återger icke min penna dem, och likväl huru tillfredsställande att låta henne flyga öfver papperet, att gifva dessa bilder lif. om det också icke motsvarar det jag ser dem ega. Blodet flyter lättare och varmare i mina ådror, jag glömmer tiden, jag glömmer allt, till och med hoppet att se dessa bilder väcka intresse hos andra, när de framträda; men, o ve, midt i min extas ljuder ett skrik ifrån barnkammaren eller knackar kokerskan på dörren, mumlande några obegripliga ord om behofvet af öl eller bröd, eller smör eller såpa, och jag störtar upp förvirrad och förskräckt, för att ångerfull bli vittne till en scen, ofta tusen gånger värre an den som mottog er, och får under bitter förödmjukelse äta en förderfvad middag i sällskap med min stackars Henrik, hvars öfverseende och "tålamod samla glödande kol på mitt hufvud."
"Men min Gud, Karina, ni öfverdrifver säkert,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
