Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfor hushållerskan, i det hon placerade midt på bordet ett stort slipadt saltkar af blått glas, som i proportion var lika klumpigt och syntes vara lika gammalt som sjelfva huset.
"Huru kom det till att hunden blifvit dödad?" sade Balduin, som icke gaf akt på mor Lisas fråga.
"Åh, det lär varit en strykare, som gjorde det för att försvara sig, efter hvad lilla Hugo berättade. Men det var i alla fall besynnerligt, ty hunden brukar aldrig vara ond."
"En ’strykare’. De äro just icke alltid hederligt folk. Hvart tog han vägen?"
"Gud vet, han gick väl åt Bräcke till. Det var ingen som såg honom mer än Hugo."
Kammartjenaren svarade ingenting, han trummade sakta med fingrarne emot fönsterposten och tycktes försjunken i betraktande af de höga bergen, som stängde utsigten rundt omkring.
"Det ar troligen långt till någon granngård?" sade han slutligen.
"Åh nej, gästgifvargården ligger icke mer än en half mil härifrån, och till Jemtkrogen är det knappast två," svarade tjenstflickan småskrattande.
"Tycker du detta är nära? Se så, nu skola vi laga att baron får soupera, han är troligen trött, klockan är tio. Hvad heter du, min flicka?"
"Jag heter Lena, men man kallar mig Lisslena, efter gården der min mor bor heter Lissa."
"Nåväl, Lena, gå då efter maten, jag tyckte mor Lisa hade den färdig."
Lena gick ut, och Balduin, som blef ensam, strök handen öfver pannan ett par gånger, suckade tungt och gick in till sin herre.
En stund derefter satt åter, efter mer än hundra år, en baron Hastford till bords i denna gamla sal, der ingen annan än råttorna souperat under åratal. Det tycktes också, som han sjelf frapperats af denna omständighet, ty han syntes för ett ögonblick vakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
