Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
malört, fulländar detta ställes sällsamma och obehagliga intryck.
Lisslena hade emellertid aldrig sett någon annan kyrka och tyckte troligen, likasom hela socknens befolkning, att något mera vackert och passande kunde man icke finna än dess hvitmålade träväggar, öppet trotsande stormen eller solskenet; hon hade nu, för att undvika landsvägens krökning, vikit af till den lilla gångstig, som öfver de båda kyrkogårdarne går ned utför åsen till gästgifvaregården, hvars röda hus lågo ett stycke derifrån.
Ehuru hon var vidskeplig, som allmogen och i synnerhet skogsbon alltid är, tänkte hon i detta ögonblick hvarken på gastar eller troll och stannade derför, mer öfverraskad än förskräckt, vid åsynen af ett mörkt och rörligt föremål der nere på den gamla kyrkogården.
Hon ansträngde sina ögon förgäfves för att fatta hvad det var, dess former syntes henne alltför besynnerliga och obestämda, än föreföll det henne som en, än som tvenne varelser, och under dessa bemödanden påminde hon sig hastigt, hvar hon befann sig, och alla de mera eller mindre dumma sagor hon hört och sjelf upprepat framstälde sig med ens för hennes sinne.
Hon kände en kallsvett fukta sin panna och stannade fastväxt, som om hennes fötter blifvit nedgräfda i sanden, vid porten af den nya kyrkogården, utan att våga sig utför den nedrasade trappan genom gruset, som förde vidare.
Hennes ögon vidgades, hon stirrade förfärad ned öfver dessa gamla grafvar, hvaröfver nattvinden susade, och tyckte sig nu för andra gången denna natt se tvenne skuggor i strid med hvarandra.
Den ljusa himlen spred sin halfdager öfver den öppna platsen, och Lisslena kunde derför bättre än i skogens dunkel urskilja föremålen och tyckte sig nu tydligt och med fasa se, att det ansigte, som i detta ögonblick var vändt åt henne, var blekt, blodigt och liflöst. Rysande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
