Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förargad stannade jag orörlig en sekund för att taga min situation i betraktande och kunna få begrepp om hvaråt jag borde vända mina steg för att komma ut på gången igen, då ljudet af en hviskande röst tätt bredvid mig, som jag tyckte, sade helt tydligt med bedjande stämma:
"Kom ihåg kyrkogården vid Bräcke ..."
Jag stannade och höll andan af öfverraskning och häpenhet. Tillades jag af min egen inbillning, eller hörde jag rätt? Hvem tänkte då mer än jag denna natt på Bräcke kyrkogård, och hvem talade derom här på detta ställe?
Jag kunde icke tveka i min gissning derom, det var Balduins röst jag hört, och strax derefter svarade en annan alldeles främmande och så sakta, att jag endast kunde urskilja de spridda orden:
"Aldrig glömma ... fläckad af blod ... du gjort ... hon är farlig, hon skall förstöra allt ... stackars Elina ... aldrig ... hon måste uppoffras ... ännu en gång ...
En paus uppstod; Balduin sade några ord, som jag alls icke kunde urskilja, men äfven nu var uttrycket i hans röst bedjande och tycktes vittna om mycken oro och förskräckelse, och strax derefter hördes prasslet af tunga och hastiga steg, som aflägsnade sig allt mer.
Jag stannade alltjemt orörlig, i hopp att få se den gamle kammartjenaren komma fram, men det var på andra sidan muren de talande stått, och Balduin gick troligen en helt annan väg tillbaka än den jag kommit.
Då jag ändtligen lyckats befria mig från risbråten omkring mina ben och kommit ut på en mera tillgänglig mark, hörde jag trädgårdsporten öppnas och tillslutas, men det var nu allt för mörkt att kunna urskilja hvem som gick derigenom.
Min promenad hade, som det tycktes, helt oväntadt fört mig på spåret af en hemlighet, som jag hittills med ovilja förkastat, nemligen Balduins delaktighet eller åtminstone vetskap om sin husbondes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
