- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
200

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Klockan slog två i domkyrkotornet, Hugo sände en smärtsam tanke till den vackra Elina, som älskade honom och trodde på honom, och han tyckte, att Sveriges hela ridderskap och adel med sköldar, diplom och anor icke voro så mycket värda som en enda lock af hennes blonda hår eller en kyss af hennes friska läppar.

"Arma Elina, du sofver nu lugnt och anar icke, hvilka ansträngningar man gör för att jaga din bild ur mitt hjerta," suckade han.

Han misstog sig likväl, Elina sof icke, hon vari detta ögonblick ännu mera upprörd och olycklig än han.

Hugo hade sett henne försvinna genom förstugudörren, och Elina, lycklig och lugn, med sinnet uppfyldt af älskarens ord och blickar, fortsatte sin väg i mörkret till sin lilla kammare. Hon ämnade isätta nyckeln, som hon hade med sig, då hon till sin förvåning fann dörren öppen.

Eummet var nästan alldeles mörkt, men den unga flickan tyckte, att borta vid väggen fanns ett föremål, som syntes henne främmande. Elina var vek och rädd af naturen, och den första tanken på en tjuf förvandlades i nästa minut till den barnsliga obestämda rädsla, som alla någon gång kanske hafva känt, fruktan för det hemlighetsfulla oförklarliga, som mörkret och fantasien skapa.

Ett rop ville framtränga från hennes beklämda bröst, men tungan var förlamad, och med darrande händer och återhållen andedrägt famlade hon efter strykstickorna på kakelugnskransen.

Nu flammade stickan upp, och vid dess hastiga sken tyckte hon sig verkligen se någon sitta orörlig vid hennes sang. I nästa sekund inträdde åter en halfskymning, innan ljuset tändes och lyste tillräckligt för att bekräfta hennes syn, och dessa sekunder voro förärlliga för det arma barnet, som tyckte sig känna, att tvenne lysande och orörliga ögon voro fästa på henne genom mörkret, och som fruktade, att det tveksamma och sömniga ljuset skulle bestämma sig att slutligen slockna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free