Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Och hvarför?"
"Ni skulle sjelf icke vilja det, och han icke heller ..."
"Hvad skulle då hindra honom derifrån?"
"Motviljan, fasan att äkta dottern till sin fars mördare," sade den främmande långsamt och kallt, under det hennes ögon, som lyste genom floret, fästes orörligt på Elina.
Denna sjönk tillintetgjord ned emot soffan och mumlade, döljande sitt ansigte med händerna för att undkomma denna olycksfulla blick, som isade hennes blod:
"Är ni ett spöke, som kommit hit för att hviska edra grymma lögner i mitt öra? Gå er väg, jag vill icke höra er ... jag vill icke ..."
"Men om ni icke vill höra eller tro mig, så skall hela verlden höra mig; jag skall anklaga mördaren, man skall upptäcka eller icke upptäcka, hvar han finns, men man skall alltid få veta, att han är er far, och Hugo skall rysa för sin kärlek till er."
"Åh, det är förfärligt ... om det kunde vara sannt ... mina egna erinringar, min egen fasa och förskräckelse. Hvem är ni då, hvarför säger ni mig detta?"
"För att rädda er ifrån vanäran af denna upptäckt och för att återföra Hastford till sin pligt. Mördarens och den mördades barn kunna icke förenas, ni inser det väl, ni kunna icke finna någon lycka med hvarandra ... res, lemna ert nuvarande hem och er förrädiska älskare, och då ni är borta, skall Hugo blifva lycklig, rik och ansedd med den brud, hans far bestämt åt honom."
Elinas bröst häfde sig under tyngden af den fasa och den smärta, som qvinnans ord lagt deröfver; hon sjönk ned på sina knä, och med ansigtet alltjemt doldt i händerna fann hon hvarken ord eller tårar, att mildra det qval, som var nära att qväfva henne.
"Besinna er," fortfor den främmande med samma hviskande och likväl klara och skarpa röst, som tycktes likt en knif skära i Elinas öra och hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
