Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i september manad; qvällskymningen hade redan inträdt, och fönsterrutorna i de höga husen bakom honom i staden flammade och lyste som guld i den nedgående solen, den tysta melankoliska omgifningen och hans egen trötthet och nedslagenhet läto honom i detta ögonblick helt och hållet förtvifla om sin framgång, då hans blick sorgsen och drömmande föll på en liten flicka om sju eller åtta år, som utkom ifrån en smutsig och dålig brödbod, med en butelj i ena handen och en bucklig bleckkorg med ett par skorpor i den andra.
Hugo spratt till, och hans ögon lifvades vid barnets åsyn, ty hos denna lilla fula ovårdade varelse fanns någonting, som lifligt återförde hågkomsten af Elina. Med kärlekens snabba och minutiösa uppfattning och minne anmärkte han, att flickan hade på hufvudet en liten silkeshalsduk, hvars hjerta och temligen ovanliga mönster fullkomligt liknade en, som han ofta sett omkring Elinas mjuka och hvita hals.
En hastig föreställning, att det kunde vara densamma, lät honom med ens glömma sin modlöshet, och närmande sig flickan, som varsamt trippade utmed planket på sidan, frågade han med det mest inställsamma leende hvad hon hette, för att inleda ett samtal.
Den lilla, som å sin sida blef nästan lika intagen af den unge elegante herrns vänliga och vackra ansigte, som han af hennes silkeshalsduk, svarade mycket frimodigt, att hon hette Alma Amalia Rosalia Andersson och var åtta år gammal.
"Och nu har du väl hemtat bränvin åt pappa och skorpor åt mamma, förmodar jag?"
"Nej, det är bara dricka, för jag har ingen pappa, och skorporna äro icke åt mamma."
"Åt dig sjelf då?"
"Nej, mamsell skall ha dem till sitt thé."
"Hvilken mamsell?"
"Den, som bor hos oss ..."
"Hon är väl mycket gammal och ful, eller huru?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
