Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på förmiddagen, knackade jag på hans dörr, helst det föreföll mig besynnerligt, om han ännu skulle sofva.
Som emellertid intet ljud hördes der inne, och alla bemödanden att öppna voro fåfänga, skickade jag efter en smed, misstänkande att han begagnat sig af mitt löfte och i hemlighet rest sin väg under natten.
Min aning var på sätt och vis också sann; han hade verkligen undandragit sig vanäran af ett personligt framträdande inför mensklig domstol och vädjat till en högre rätt, ty han låg död i sin säng.
Ett glas på bordet bredvid innehöll ännu en så stor dosis gift, att vi allesammans, som inträdde, kunnat haft nog deraf, och der bredvid fann jag en skrifven bekännelse, som innehöll, att han, Heinrich Grübe, ensam mördat baron Edgard Hastford och för att undgå straffet derför sjelf beröfvat sig lifvet.
Denna bekännelse, som tycktes bevisa, antingen att tvenne personer blifvit mördade, eller att Grübe var den nyss anlände fångens för död ansedde kamrat, stoppade jag hastigt i min ficka, utan att meddela de närvarande något annat deraf än erkännandet af sjelfmordet.
Det återstod mig nu att gifva den stackars Balduin del af denna morgons oväntade och hemska tilldragelse, och jag begaf mig genast till det rum, der han förvarades.
Det förekom mig emellertid, som om han varit beredd på Grübes död, och hans stumma och djupa smärta ökades snarare, då jag tillade berättelsen om fångens bekännelse och i följd deraf hans egen förmodade frikännelse.
"Jag tillstår emellertid, att denna sak synes mig mera obegriplig än någonsin, och jag är nästan böjd att tro, det er tyske vän, Balduin, har dött med en lögn på läpparne," sade jag sorgset.
"Visst icke, herr lagman, han har tyvärr sagt alltför sannt, må Gud vara hans själ nådig! Den enda skilnaden är den, att i stället för att begå detta brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
