Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 27
Och hviftande med näsduken sprang Erik till sin häst, kastade sig upp derpå och var inom en sekund ur hennes åsyn.
Coranda stod qvar orörlig vid fönstret och lyssnade till hästhofvarnes täta slag emot den steniga vägen, hörde ett par minuter derefter Eriks rop till färjkarlen vid stranden och dennes långa tunga årtag i vattnet, och först då intet ljud mera nådde hennes öra, då endast prasslet af löfvet utanför och biens och humlornas surrande i middagshettan gjorde den vackra eftersommarens qvalm och tystnad ännu märkbarare, då först tryckte hon handen emot pannan, andades djupt och satte sig ned på en af de tarfliga trästolarna, med saten af flätad säf, som utgjorde det lilla rummets möblering.
Några minuter förgingo, och hennes bågiga ögonbryn höjdes eller saimnandrogos under inflytandet af de oroliga tankar, som tycktes sysselsätta henne. Den barnsliga, oskuldsfulla och kanske något enfaldiga minen i hennes ansigte försvann och lemnade rum för ett stolt och passioneradt uttryck,| hennes små hvita händer knötos, de svarta ögonen gnistrade, och hon mumlade hotfulla ord på ett melodiskt och obegripligt språk, utan att gifva akt på ljudet af årslagen, som återförde färjan, eller bullret af de tunga steg, som några minuter derefter närmade sig huset, hon satt alltjemt med hufvudet nedlutadt, och först då dörren öppnades och orden: "Oh warum bist du so ernst, meine Liebling?" hunno hennes öra, sprang hon upp helt förskräckt och såg sin far stå framför sig.
Denne var en man om knappt femtio ar, liten och mager med skarpa svarta ögon, bred mun och det czechiska folkets drag skarpare utpräglade an hos dottern. Han var klädd i en lång brun sommarrock af spräckligt bomullstyg, svarta strumpor, skor med stora silfverspännen och en toppig filthatt, som han höll i handen, under det han strök det långa, raka sotsvarta håret ur pannan och fortfor alljemt på tyska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
