Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ONKEL BENJAMIKS ALBUM.
Om hennes far i detta ögonblick kunnat se henne, sa skulle han troligen i förskräckelsen hafva glömt sina deglar och alkemistiska funderingar i det hemlighetsfulla -laboratoriet, der han i godtrogen stillhet arbetade, ty den qvinna, som vid en dylikvtid och i en dylik drägt smög sig omkring pagebyggningen, skulle haft svårt att öfvertyga någon om sin renhet och oskuld.
Coranda besinnade sig också några sekunder, innan hon steg uppför trappan, och kastade först en blick omkring sig, för att se, om hon var obemärkt, och sedan en på de mörka fönstren, som tycktes antyda, att huset för närvarande var tomt.
Dess unga vackra innebyggare spelade också en alltför stor rol vid hofvet, for att i afton icke vara der. Intet ljud hördes, ingen menniska syntes till, och sjelfva deras enögda och halta gamla städerska, med afsigt utvald såsom den fulaste ibland alla fula qvinnor i trakten, tycktes vara försvunnen, lockad af musiken och ljusskenet der nere på borggården.
Dörren var stängd, och suckande af otålighet och missräkning steg Coranda ned igen och gick rundt omkring till byggningens baksida, der hon till sin glädje verkligen upptäckte ljussken i ett af fönstren.
"Pet kan icke vara någon annan an han. Hvem skulle annars vara hemma?" mumlade hon sakta för sig sjelf, och höjande sig på tåspetsarne kastade hon en handfull sand på den upplysta glasrutan.
Ett par sekunder förgingo, men ingenting antydde, att man hört eller gifvit akt derpå.
"Det ar endast han, som kan sitta orörlig sa der... eller kanhända att man glömt ljuset och att alla verligen äro borta," tillade hon med förtrytelse och upprepade sin signal med det eftertryck, att rutan spräcktes.
Der inne i rummet fanns emellertid verkligen en person, som, med ett halft dussin* kladdiga latinska och franska temaböcker framför sig på bordet, satt med pennan i handen och grammatikan bredvid sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
