- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
286

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
"Men jag vill hafva visshet derom."
"Ni ar svartsjuk, kan jag förstå?"
"Ja, jag ar svartsjuk, och jag har stora skäl dertill. Ni skall låta mig se sanningen. Jag skall blifva botad och lycklig eller ... eller . . ."
"Eller ... hvad?"
"Straffa hans trolöshet och falskhet," sade Coranda med en blick, som kom Juring stt studsa.
"Coranda, hvad menar ni?"
"Tyst, jag har icke kommit hit för att bikta mig för er, titan för att begära er hjelp."
"Och på hvad sätt?"
"Derigenom att ni för mig på maskeraden i afton."
"Men, Coranda, jag har icke sjelf tänkt att gå dit, jag har ingen kostym och endast ett kort."
"Jag måste likväl dit," återtog hon med sitt mest ljufva och förledande smålöje."
"Det ar omöjligt."
"Jag ber och besvär er... Ni har då ingen den minsta vänskap för mig."
Coranda fattade hans hand mellan sina och såg upp i hans ansigte med sa ömma och tårfylda blickar, att den stackars Juring blef helt villrådig.
Om det vore sannt, att Eikenberg kanske skulle tröttnat vid sin platoniska kärlek! Juring hade verkligen hört, att man raljerat med Erik för det intryck han skulle Hafva gjort på några af de lätt antändliga damerna vid hofvet. Om Corandas misstanke vore grundad, sa vore det ju bäst, att hon finge visshet derom; man hviskade, att på dessa maskerader ofta funnos fruntimmer, af lägre samhällsställning an den vackra tyskan, och djupt under henne i seder och lefnadssätt. Magistern besinnade sig ett ögonblick och sade långsamt:
"Jag påminner mig, att den vildhjernan Essen, som alltid ar slarfvig, har glömt sitt inträdeskort der inne i sitt rum, han behöfde det icke heller, men ni skulle kunna begagna er deraf."
"Ja, ack ja! Låt oss genast hemta det."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free