Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
nen och poeterna bevara, i sjelfva verket icke vore mera uppriktigt oqh sannt an föremålet derför."
"Huru menar ni, onkel? Denna "tjusarkonung", detta glänsande snille skulle icke varit värd den rökelse, som omgaf honom?"
"Jo, utan tvifvel, ty han fick i verkligheten icke mera an han var värd. Jag tror, att han oftare gjorde sig löjlig an beundransvärd; i en tid, då satiren och löjet ständigt voro vakna, kunde man icke vara blind for hans hyckleri och gränslösa egenkärlek. Hans omgifning uppfattade det också alltför väl. Om du likasom jag hört en af hans samtida, den der gamle hofmästaren, berätta hundra små detaljer af hoflifvet och hof skvallret, hvartill han varit ett sa mycket trovärdigare vittne, som hans obemärkta ställning, hans skarpsinnighet och iakttagelseförmåga gjorde honom särdeles lämplig, att reflektera och att bevara sina reflexioner, sa skulle du kanske en smula reducera din godtrogenhet och din beundran för de många svassande vältalighetsprofven öfver "snillekungen".
"Denna sällsamma teaterkung, etikett- och fras-makare, den personifierade fåfängan, fåfängan utan alla förmildrande egenskaper, fåfängan utan hjerta och själ, fåfängan ifrån början till slut, från topp till ta, i hvarje tum af hans varelse, en grann och smaklös, onaturlig företeelse, som..."
"Men onkel, hvart tar ni vägen med edra anatemer?" afbröt jag skrattande, då gubben i sin ifver steg upp och häftigt promenerade fram och åter på golfvet. Jag visste sedan gammalt, att han icke var någon vän af Gustaf den tredje, men jag tyekte, att han nu förhetsade sig alldeles onödigtvis, i stället att fortsätta sin historia.
"Du har rätt," svarade han småleende. "Det var icke en kritik, utan helt enkelt en liten anekdot jag ville komma fram med. Emellertid ar det en sanning, att afståndet och tiden ^nedför en förgyllning, mer skimrande an det verkliga guldet. I mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
